Folkomröstning

Riksdagen kan bestämma att det ska bli folkomröstning i någon speciell fråga. Då brukar alla som har rätt att rösta få svara ja eller nej på frågan. Man gör på ungefär samma sätt som vid ett val.

Det finns två sorters folkomröstningar. Man kan ha en rådgivande folkomröstning som visar vad folket tycker, men det innebär inte att riksdagen behöver besluta likadant.

Den andra typen av folkomröstning är beslutande. Då är det folkomröstning och riksdagsval samtidigt. En sådan folkomröstning ska användas när man vill ändra en grundlag. Riksdagen har redan beslutat om ändringen en gång. Efter valet beslutar riksdagen en gång till. Det är så man ändrar en grundlag i Sverige.

Några exempel:

1955 - Högertrafik
En rådgivande folkomröstning om Sverige skulle börja med högertrafik. Folket svarade nej (82,9 procent), men riksdagen sade ja.

1980 - Kärnkraft
Folket röstade om kärnkraft. 39,3 procent ville stoppa den snabbt, 58 procent ville ha kvar kärnkraften en tid, men inte alltid.

1994 - Medlemsskap i EU
Den senaste folkomröstningen var 1994. Då sade 52,2 procent av folket ja till gå med i EU. De flesta i regeringen och riksdagen ville också vara med i EU. I dag är Sverige ett EU-land.

Kommunen kan också ordna en folkomröstning

En kommun eller ett landsting kan också ordna folkomröstning. En sådan folkomröstning är alltid bara rådgivande, och det är kommunen eller landstinget som beslutar om en folkomröstning ska hållas i kommunen eller länet.

Några kommuner har till exempel frågat invånarna om en del av kommunen ska bli en egen kommun. Andra kommuner har folkomröstat om barnomsorgen, rovdjursfrågan eller trängselskatt.