Vy över relativt nybildade (2008) Mkomazi National Park, Tanzania. Foto Kent Norberg.
Stäpp, berg och nationalpark – allt finns inom rimligt transferavstånd. Dessutom åtminstone ett boende, som med lite finputsning kan erbjuda riktigt bra standard.
-Vid mitt besök i distriktet reste en delegation till några av lokalbefolkningens bästa tips på turistiska platser. Jag insåg då att Arvidsjaurs kommun och Mwanga distrikt har gemensamma beröringspunkter att jobba med, säger Erika.
Vad tänker du på då?
-Det handlar exempelvis om att utveckla storytelling och visa att visa större stolthet över sin hemtrakt.
Porten in till Mkomazi Nationalpark. Innan gästen kommer in i parken krävs en hel del administrativt trassel. Foto Kent Norberg.
Oftast visas bara en turistisk plats upp - utan någon som helst berättelse. Med storytelling och vissa kringarrangemang skulle det, enligt Erika, gå att skapa mer spänning och ökat intresse:
-Infrastruktur, prissättning, bökig administration samt att hålla en jämn och bra standard för sina gäster, är andra gemensamma utvecklingsområden, säger hon.
Mkomazi Nationalpark Park (omkring en timmes bilfärd från Mwangas centrum) är beläget mellan 300 och 1 600 meter över havet. Parken har ett rektangelformad utseende, där längsta avståndet från öst till väst är 130 kilometer. Norr till syd mäter 41 kilometer.
Guidade jeepturer tar turister, via smala "vägar", in i det vidsträckta området - som bjuder på savann inramat av höga, dramatiska berg.
Kokande jeepmotor i denstekande hettan på savannen i Mkomaza National Park. Foto Kent Norberg.
När delegationen från Arvidsjaur och Mwanga besöker parken är det oerhört hett och dammigt. Det som kallas vägar är väldigt skumpiga och svetten lackar inne i jeepen. Alla spanar efter djur.
Plötsligt, mitt ute på savannen, kokar en av jeeparnas motor... Som tur är har vi med oss en kartong vattenflaskor. En av dem hamnar i jeepens kylare och vi kan åka vidare. Beroende på årstid (och tur) finns det möjlighet att få se djur som: Antilop, zebra, elefant, lejon, babian, struts, buffel, leopard och giraffer samt olika fågelarter.
Mwangas turistansvarige visar upp en grön oas i den annars torra marken, i området.
Att parken besitter en enorm utvecklingspotential är alla överens om. Mkomazi National Park sysselsätter 50 personer, men besöksfrekvensen ligger på endast 400-500 personer per år:
-Här finns enormt mycket utvecklingssamarbete att utföra mellan de närliggande distrikten! säger Erika Forsberg, Destination Arctic Circle.
På väg mot Paremountainmuseum...
Museum..
Den gamla, trevliga mannen visa museet och berättar om jakt med mera samt visar även "stenen" som förr användes till omskärning av pojkar: "Chop, chop..".
Just samarbete mellan distrikt och kommuner, är något som Erika är van vid hemifrån:
-En turist bryr sig inte om kommungränser, utan vill ha hög kvalitet på upplevelser. Om det sedan sker i Arvidsjaur eller Arjeplog, Mwanga eller närliggande Same distrikt, är helt oväsentligt för kunden.
Uppför...
... och nedför.
Ulf Isaksson lyssnar till den gamle mannens berättelser om hur folket förr i tiden gömde sig i dessa trånga grottutrymmen för att unkoma anfall och annars en säker död.
Andra turistiska besökplatser var Paremountain museum - oländigt beläget uppe i ett bergsavsnitt. En mycket entusiastisk äldre man ville visa allt från grotta, stora klätterstenar till gammal skola och museum:
-Han kunde det här med storytelling. Men detta är mer ett hembygdsområde, som knappast lockar utomstående turister. Dessutom är vägen närmast obefintligt, varför gästen måste ta sig fram på stigar upp i berget, i stekande hetta, säger Ulf Isaksson, med på färden i egenskap av lokalpolitiker och kommunfullmäktiges vice ordförande i Arvidsjaur.
"Gammal skola" uppe i bergen.
Vidare besöktes en fabrik från tiden vid första världskriget, som fortfarande tillverkar rep av hampa enligt gamla traditioner. Delegationen även fick se risfält, klättra ner till ett vattenfall samt krypa in i underjordiska gångar, som en gång skyddade befolkningen mot masajanfall.
Hampafabrik, i Mwanga. Foto Kent Norberg.
Här tillverkas rep av hampa, från milsvida fält i området. Det är muskelkraft som gäller här!
Maskinerna är från förra sekelskiftet och skulle förmodligen inte klara en arbetsskyddskoll i Sverige...
Kvinnorna tvinnar repen för hand.
Risfält i Mwangas utkant. Det är familjer som äger desa fält, som sås och skördas för hand.
-Många av dessa saker är intressanta, men som tidigare nämnts krävs en hel del arbete med tillgänglighet och presentation för att kunna utveckla dem. Som det är nu, kvävs bra fysik för att i + 40 grader orka ta sig fram, klätta och ibland nästan krypa till sevärdheterna, säger Erika Forsberg.
Masajmarknaden är som att slungas 100 år bakåt i tiden och självklart en turistisk attraktion, även om det kanske inte finns speciellt mycket att köpa fören västerlänning. Utan här är det själva upplevelsen som är behållningen.
Masajkulturen är något som lockar turisters intressen. Den traditionella masajmarknaden är därför en unik företeelse som bör värnas om. Här finns allt från svärt, spjut, tyger till torkade småfiskar och begagnade skor. Foto Kent Norberg.
Länk till youtube-klipp om Mkomazi National Park
Om Tanzania: