Moskosel: Rallarmuseet - en attraktion på Inlandsbanan!

Bilde från Rallarmuseet i Moskosel. Foto Kent Norberg.

De gick under smeknamn som; "Spader knekt, Trollhättejohan och Kongo". De var alla pionjärer och kallades "rallare".

Inlandsbanan är deras monument från en svunnen tid, då järnvägsrälsen närmade Sverige. 

Rallarmuseet, i Moskosel, ger besökaren en inblick över hur livet som rallare kunde te sig. De byggde Inlandsbanan, som är 130 mil lång och tog 30 år att färdigställa. Mycket svett och lidande har offrats för bygget:
-Betänk att de på den tiden jobbade hacka och spade. Rallarna gjorde en fantastisk prestation! säger Sture Boman, eldsjäl och lokalhistoriker.


Hacka och spade, svett och muskler byggde 130 mil järnväg upp genom det norrländska landskapet...



Den här dagen bakar Ulla-Britt Bergström och Karina Haetta rabarberkaka, chokladbollar och wienerbröd. Här finns även våfflor med hjortronsylt, samiska gákus och mjukkakor. "Vi måste ha så det räcker, när rälsbussen stannar av och det kommer fikasugna resenärer" konstaterar de.

Sture berättar att muséet har i snitt 7000-8000 besökare under de tre sommarmånader som rälsbussen kör längs Inlandsbanan. Rallarmuseet är en av huvudattraktionerna på resan. I och med restaureringen av Inlandsbanan, har rälsbussen på senare år kunnat köra betydligt fortare, vilket i sin tur resulterar i längre stopp - i Moskosel:
-Det är ju jätteroligt att vi kan få ha dem här en bra stund, säger Ulla-Britt Bergström som tillsammans med Karina Haetta säljer hembakt bröd och "gofika" i Rallarfiket.


Rälsbussen anländer till Moskosel och folk stiger av för en fikapaus.

Det är olika hur många som följer med på tåget... Ibland kan det vara endast 10-20 personer för att nästa dag vara 70-100 personer - som är fikasugna. Mest folk är det oftast på vägen norrut. Nervägen sker inte sällan vidare med med norska Hurtigrutten, i och med att det finns ett samarbete med Inlandsbanan AB.




I grannhuset; Kajutan, kan besökarna fynda. Där finns nämligen en kraftigt påfylld loppis:
-Vi tror på folks ärlighet. De kikar, fyndar och kommer sedan in till oss i fiket och betalar. Det har fungerat hur bra som helst hittills, säger Ulla-Britt.




I Rallarfiket hänger gamla historiska foton på väggarna, som påminner om en svunnen rallarepok. Även lokala konstnärinnan Gärdis Lindgren finns representerad med en tavla.

Rallarmuseet har öppet dagligen under sommarmånaderna.


(T.h) Manne Andersson, Moskosels förste stationsmästare 1938. Han var en rallare som valde att stanna fram till sin pensionering, eftersom han gillade det fina fisket i omgivningen.


Två norskar och två svenskar på väg upp till Slettnesfyr, stannade av och köpte fika i Moskosel..


Norrmännen Petter och Vidar och svenskarna Lars-Georg och Tommy, är alla ute på en gemensam mc-resa med målet Slettnesfyr, Nordkap, Tromsö, Senja och Lofoten. Detta är tredje resdagen, som startade i Karlstad, och då passade det utmärkt med en fiakpaus i Rallarfiket, i Moskosel och en titt i Rallarmuseet:
-Jag har aldrig varit så här långt norrut tidigare, avslöjade Tommy och berättade att när dagen är över ska de ha nått Karesuando. 


Bildutställningen i Rallarmuseet, Moskosel. Foto Kent Norberg.


Kanske ska detta föreställa stationens förste konduktör; Manne Andersson, som km till Moskosel 1938...


Rallarna jobbade lördagar men kunde vila söndagarna. Rallarkockan, som bodde och avlönades av rallarna, fick dock ingen vila. På söndagarna skulle hon tvätta kläder och förbereda matsäckarna inför stundande arbetsvecka. Så här kunde de se ut i ett rallarkök...



Rallare, dynamit och en svår olycka på järnvägen..


Inlandsbanan sträckan: Arvidsjaur-Gällivare.