Hatt är huvudsaken!

Kerstin Carlefalk, modist, höll sömnadskurs i Glommersträsk. Foto Kent Norberg. 

-Det är något drömskt och meditativt med hattar!
Så sa modisten Kerstin Carlefalk, Stockholm, som i början av juli gav en veckolång sömnadskurs i Glommersträsk.

Hattmodet hade sin peak under 1930-50 talen, men är enligt Kerstin på väg tillbaka:
-Helt klart ser jag ett uppsving när det gäller intresset för huvudbonader.

Att just Glommersträsk har ett eget hattmuseum gillas starkt och ligger förmodligen som grund för att Kerstin är i byn för andra året i rad, men sin sömnadskurs:
-Jag har tagit lite till min mission att driva hatthantverket vidare, och här har jag fått ett bra gensvar. Vi kommer att jättehärliga dagar och nätter tillsammans. För när man väl satt igång med att sy glöms tid och rum fort bort...



Kerstin berättade att hennes mamma och mormor alltid bar hatt. De tog alltid med lilla Kerstin till hattbutikerna, när det vankades nya inköp. Det har satt sina spår och ledde till att Kerstin efter en tid som lärare, bestämde sig för att satsa fullt ut på "modistkallet".

-Jag brinner verkligen för att designa och sy hattar samt att träffa personen som beställt min produkt. Det är ju ett hantverk, där jag behöver göra mig en bild av beställarens huvudform, färger, utstrålning med mera. För att sedan samstämmigt finna en slutgiltig design.


Delar ur gruppen som gick "hattkurs" i Glommersträsk.

Sedan 20 år tillbaka driver Kerstin "Hatteljén", i Hägersten.

Kursdeltagarna i Glommersträsk fick starta med att sy en filthatt:
-Trots att alla har samma grundmaterial, kommer ingen hatt att bli den andra lik.




Förutom praktiskt arbete fick deltagarna fick även en hel del "hattvett" sig till livs. Exempelvis: En dam behöver inte, till motsats mot en man, ta av sig sin hatt när hon är i kyrkan.

I Centrumhuset i Glommersträsk hänger en hattfotoutställning, "Hattliv", av Ylva Elzén, som inte enbart fotograferat människor med hatt - hon har även intervjuat dem om deras minnen och förhållning till just hattar.