Eleverna på snöfordonsprogrammet med läraren Olov Granberg längst till höger. Foto Katarina Hällgren.
Text och foto KATARINA HÄLLGREN
Sedan ett år tillbaka har Sandbackaskolan i Arvidsjaur ett riksrekryterande fordonsprogram med inriktning på snöfordon. Första året läser alla elever som valt fordonsprogrammet samma grundläggande ämnen. I årskurs två sker den stora förändringen när eleverna går in helhjärtat för den inriktning de valt. Förutom de grundläggande ämnena som ger högskolebehörighet så ligger fokus på lite annorlunda saker. I snöfordonsprogrammets verkstad trängs skotrar med fyrhjulingar, snöslungor, röjsågar och motorsågar. Eleverna ska nämligen lära sig det mesta som finns att veta om dessa motorer.
–Det handlar till stor del om att kunna felsöka och reparera motorerna, berättar Olov Granberg, klassföreståndare för snöfordonsprogrammet.
Förutom de tekniska bitarna får eleverna också snöskoterkörkort under utbildningen. Tack vare ett samarbete med SLAO, Svenska liftanläggningars organisation, får de också ta körkort för pistmaskiner. Utöver detta ingår en turismdel i utbildningen.
Det läggs stor tonvikt vid företagande på utbildningen. När det gäller motordelen ska eleverna exempelvis ges möjlighet att kunna följa en reparation från början till slut med kundkontakt, lämnande av offert, reparation, återlämnande av reparerad motor och fakturaskrivande.
När det handlar om att plugga turism så ska ett samarbete göras med omvårdnadsprogrammet, barn- och fritidsprogrammet och restaurang- och livsmedelsprogrammet. Tillsammans ska de genomgå en gemensam kurs och avsluta med ett event som ska innehålla bland annat aktiviteter och mat.
Jacob Palm drömmer om en snöpark och jobbar med den vid sidan om studierna.
Den treåriga utbildningen innehåller förutom mycket arbete i skolans verkstad också praktik på andra håll, minst 15 veckor totalt på tre år. Praktiken är fördelad så att eleverna ska prova på både verkstadsarbete och arbete på exempelvis skidanläggning.
Det är en minst sagt bred utbildning och Olov Granberg tror att den kan locka bland annat blivande renskötare.
–Jag hade definitivt gått den här utbildningen själv om den funnits på min tid, säger Olov som själv är renägare.
Han menar att utbildningen är värdefull genom att man som renskötare kan hålla nere reparationskostnader på egna maskiner.
–Man har också möjlighet att komplettera renskötseln med jobb på verkstad eller på en turistanläggning. Eller om man själv vill satsa på turistverksamhet som ett komplement till renskötseln.
Utbildningen i Arvidsjaur är den enda i sitt slag. Liknande utbildningar finns i Järpen och Östersund, men inte med samma bredd och inte heller med riksintag. Totalt rymmer snöfordonsutbildningen i Arvidsjaur 16 elever, men den första kullen består enbart av sex elever.
Pistmaskin. Foto Kent Norberg.
–Vi har inte riktigt lyckats med marknadsföringen, konstaterar Olov som hoppas att fler får upp ögonen för den speciella kombinationen av snöfordon och turism.
Bland de elever som jobbar på ute i verkstaden är ingen från orten. De har kommit från såväl Stockholm som Gävle och Västerbotten och har på egen hand luskat fram snöfordonsprogrammet. De har alla egna drömmar om vad de vill göra efter avslutat gymnasium.
–Jag vill guida tyska turister med skoter, säger Jonas Åberg från Sorsele.
–Jag kan tänka mig att köra pistmaskin på någon schysst skidanläggning i Österrike, säger Niklas Öhlin från Gävle.
Jacob Palm från Stockholm, som hittade utbildningen tack vare att brorsan bor i Arvidsjaur, har redan satt sina framtidsplaner i verket. Det examensarbete som eleverna ska genomföra under årskurs tre har han redan börjat ägna sig åt. Han har inlett ett samarbete med turistanläggningen Camp Gielas och håller på att utforma en vinterpark på slalombacken Prästberget. Där planerar han en snowboardhopp och även skidskola för barn och ungdomar.
–Jag har alltid varit intresserad av att jobba på en skidanläggning. Skoterintresset har kommit efter att jag flyttade upp, berättar Jacob.
Han berättar att han har släktingar på Nya Zeeland och möjligheten finns att åka över dit och jobba som pistmaskinsförare.
–Jag har förresten sett att man använder en typ av pistmaskin för att rensa stora stränder från skräp, det kanske vore något att jobba med, säger han leende och får medhåll av sina klasskompisar.
Denna text publicerades i Samefolket nr 11-12. Vill ni läsa mer om
tidningen, besök: www.samefolket.se