Mattias tillhörde första kullen flygelever från Arvidsjaur

2011-03-16 08:45



Flygkapten Mattias Walkeapää.

Mattias Walkeapää tillhörde första kullen flygelever från gymnasiala flygskolan i Arvidsjaur. 
I dag jobbar han som flygkapten för Norweigan:
-En riktigt bra utbildning i Arvidsjaur! Jag är glad att jag fick den starten på min karriär, säger Mattias.



Drömmen om att bli pilot började redan som liten grabb...

Mattias brukade följde sin pappa på kalvmärkning. De åkte helikopter och sjöflyg:
-Vi smågrabbar såg upp till piloterna och drömde om att någon gång bli som dem...

Arvidsjaursflygplats. foto Kent Norberg
Arvidsjaurs flygplats. Foto Kent Norberg.

1999 kom Mattias in på nystartade flygförarutbildningen i Arvidsjaur:
-Jag trivdes utmärkt. Arvidsjaur är en bra plats för en sådan utbildning. Där finns kapacitet såväl på marken som i luftutrymmet.
-Under testsäsongen fick vi känna på puls och flyga i vintermiljö med många och stora kärror omkring oss. Sommarens ljusa nätter gav oss å andra sidan flygmöjlighet i princip dygnet runt. Dessutom finns där fantastiska skollokaler och en bra flygplansflotta.

Flygfoto Kent Norberg.
Arvidsjaurs flygplats kan erbjuda vidsträckt luftutrymme. Foto Kent Norberg

Efter examen, 2001, flyttade Mattias till Västerås och pluggade påbyggnad för tvåmotorigt och instrument samt teori för tung luftfart. Inte nog med han läste även Besättningskurs hos SAS, Arlanda för att sedan studera tre månader i San Diego:
-Det var ett helt annat tempo att flyga in över Los Angeles.

I dessa tider var det ont om pilojobb. Ryanair tillhörde en av få flygbolag som anställde då. I den vevan erbjöds Mattias intruktörsjobb vid flygskolan i Arvidsjaur. Det krävde dock ytterligare några månaders studier i Madrid:
-Jag jobbade i Arvidsjaur ett år på heltid och ytterligare ett år på deltid, i och med att jag fått jobb åt Nordkalott Flyg, Kallax.

Flygskolan i Arvidsjaur. foto kent Norberg
Flygskolan i Arvidsjaur. Vintertid. Foto Kent Norberg.

Sedan har karriären gått spikrakt uppåt för Mattias. Efter ännu fler utbildningar följt av år i London och Rom, för Ryanair, är det sedan 2007 Norweigan som gäller.

Mattias är i dag 30 år och flygkapten:
-Jag trivs förträffligt med jobbet, säger Mattias, sveper kaffeslurken och hänger på sig kaptensrocken.

Pratstunden i fiket på Kallax är över. Nu väntar incheckning. Det är dags att göra rätt för lönen:
-Du kan åka med i cockpit till Arlanda och se hur vi jobbar.


Incheckning.
Mattias. Foto Kent Norberg.
Mattias gör yttre okulär kontroll.

Det är andra dagen som Mattias flyger med styrman Henrik Liller. Tack vare speciella procedurer och checklistor fungerar samarbetet som om de jobbat ihop i 10 år.



Det plingar till i Mattias ficka. Vikten på bagaget och passagerarsiffrorna presenteras på sms. Efter yttre och inre check rullar vi iväg - exakt på tid:
-Tack för en bra tourn around! säger kapten Walkeapää till personalen på Kallax.

upp i luften med Mattias. Foto Kent Norberg.
Upp i luften med kapten Mattias Walkeapää. Foto Kent Norberg.

Vi tar fågelvägen till Arlanda; 75,4 mil. Plattan i botten och vi lyfter i typsikt "Luleblåsväder". Men planet avger inga större protester innan vi planar ut och kastvindarna avtar. Nu strålar solen in i cockpit. Mattias placerar ett solskydd vid rutan för att kunna se instrumenten. 

Bäst hålla käft i baksätet...
Nu gäller det att hålla käft i "baksätet"..

Nu gäller det att hålla käft i "baksätet". Kapten är fokuserad och styr skutan rutinerat i en vid båge söderut. Samtidigt trycks, vrids och rattas det på otaliga instrument, i tak och golv. Styrman rabblar fikonspråk (läs fackspråk, som är på engelska). Det är sifferkombinationer och "QnHelge, Alfa, Delta, Bravo":

-Det tar lite tid att lära sig språket. Men sedan sitter det i ryggraden, säger styrman och berättar i nästa mening att han bor "perfekt" - 20 minuter från Arlanda.
-Titta ut, fortsätter han, tala om kanonväder för kitesurfing!

Kapten Mattias och styrman Henrik Liller. Foto Kent Norberg.
Kapten Mattias och styrman Henrik Liller.

Mattias har händerna fulla, innan han kopplar in autopilot och lägger oss på 34000 fot med 1013:s millibar. På den här nivån glider planen fram med 300 meters höjdmellanrum.
Det känns tryggt men ändå lite konstigt, när kapten släpper styrspaken, vänder sig om och börjar prata med mig - samtidigt som 737:an fortsätter att rusa fram i den klarblåa himlen.


Full koll i cockpit.

Autopiloten till trots - det krävs ändå ständiga kontroller. Samtidigt håller styrman ögonen på färdplan, färdtillstånd och bränslet - allt medan vi flyger fram mot vårt mål:
-Vi har bränsle så att det räcker och blir över, försäkrar han och sneglar mot mig under sina solbrillor.


Mattias kan slappna av en stund...

Det är uppsluppen stämning ombord. Vi pratar med varandra via headset. 
Fast enligt Henrik är det inte alltid något att ta för givet:
-Kaptenen sätter alltid standarden. Så är det! Är han tyst och tillknäppt av sig, anpassar man sig efter honom. I vissa länder är det en otrolig hierarki. Där beblandar sig inte ens kapten med den övriga besättningen när det vankas mat.


Vi ligger på glidbana in mob landningsbanan.

Så är inte fallet med kapten Mattias Walkeapää.

Vad skulle du säga att det krävs för att ta sig till den här positionen?
-Svårt säga.. Men ett genuint intresse är A och O. Ett visst mått av begåvning kan nog vara bra att ha också. Dessutom att vara något mellan en teoretiker och praktiker.


Tummen upp - allt klart för avgång!

Landningen på Arlanda gick problemfritt. Efter avlastning och ilastning är vi snabbt på gång igen. På väg tillbaka mot Kallax.

Arlanda.
Vi taxar ut på Arlanda. Det är kö för att få komma upp i luften..

Vi kikar ut genom rutan och konstaterar att Bottenviken är öppen söder om Sundsvall. Närmare målet  ligger isen fortfarande vit och tjock. En isbrytare rör sig söderut i snigelfart.


Mattias tillsammans med flygvärdinnorna Jessica och Jennie.

Efter en drygt timme har vi markkontakt. Jag tackar för mig och sätter mig i bilen mot Arvidsjaur. 165 kilometers körning väntar. För Mattias och hans besättning bär det av ner mot Arlanda.
Återigen.

Undrar vem som hinner fram först?


"Vi hörs!" Henrik och Mattias sträcker på benen innan besättningen kör dagens sista sväng ner till Arlanda. Nästa dag ska Mattias flyga på Göteborg. Andra dagar kan det bli Barcelona eller Helsinfors.. "Det är stimulerande att byta mellan olika destinationer".

Värt vetande
Varför är vingarna böjda uppåt?
Varför är vingarna böjda på detta viset tro..?
"Det är för att minska luftmotståndet, som i sin tur sänker bränsleförbrukningen".


  

Skriv ut: