Sture Boman visar en karbidlykta för, bland andra, sommarvikarier inom turism och hotell. Rallarmuseet i Moskosel invigdes 1995. (Värt vetande: 1997 avlade Kungen, drottningen och kronprinsessan ett besök i lokalerna.)
1906 startade bygget av Inlandsbanan. Stakningen gick till Arjeplog. En stationsbyggnad uppfördes, men sedan togs beslutat att man skulle gå till Arvidsjaur istället:
-Så någon järnväg kom aldrig till Arjeplog.
"Långe-David" var en legendarisk rallare med en för tiden respektingivande längd: 2.11 meter i strumplästen! Sture visar Martin Bergvall (nyanställd inflyttningssamordnare) en bild på Långe-Dan, från 1937.
Sture visar runt i Rallarmuseet och berättar att det fanns en hierarki bland de som jobbade med järnvägsbyggen:
-Linjehuggaren, som högg skog för banan, hade lägst status. Sedan fanns det en del olika yrken därefter, men högst rang hade rälsläggarna.
Fotoutställning i Rallarmuseet.
I samband med järnvägsbyggen fanns alltid de som tjuvkokade brännvin och sålde till rallarna. Den förste kände "kokaren" som haffades av länsman, hade sin illegala verksamhet i Avaviken. Enligt Sture hamnade den personen på fängelset Långholmen i Stockholm.
Inlandsbanan i dag, som en gång byggdes med svett, muskler, spett, spadar och skottkärror... Byggd på ris och trädstammar. Rallarna jobbade tio timmar per dag, utom lördag då de slapp undan med endast fem timmar.. Söndag var ledig dag. Men kanske tuffaste arbetsvillkoren hade kockorna, som aldrig hade ledigt utan lagade mat till alla varje dag i veckan.
Alexander Avander, Lukas Westerlund och Lisa Burman tog en fika vid perrongen i Moskosel. Foto Kent Norberg.
Det åtgick en hel del grus vid banbygget. Den som inte klarade av att lasta 10-14 kubik grus per dag, fick inte vara med i arbetslaget:
-Inget för veklingar, konstaterar Sture och visar bilder/statyer på de mest välkända rallarna.
Sture berättar för Maria Modin, ska jobba för Laponia i sommar, om rallarnas "doseringsinstrument", som användes för få rätta lutningen i kurvorna.
Trollhätte-Johans bostad, finns numer i Moskosel vid Rallarmuseet och är under upprustning. Det sägs att han klättrade upp på sidotrappan, till höger, när huset var byggt. Då kände sig som en skeppare, när han stod där och såg ut över bygden. Därav husets namn: "Kajutan".
En av dem var "Trollhätte-Johan". Han bosatte sig i Auktsjaur, där han byggde sig en liten stuga. Den finns numer vid Rallarmuseet och är under upprustning:
-För tre veckor sedan fick vi beviljat ett anslag från Länsstyrelsen, för bevarandet av stugan.
Peter Manner och Sture Boman i "Kajutan".
Arbetet är i full gång. Bland annat ska allt ruttet virke ersättas med nytt fräscht materiel. Ytter- och innertak samt ytterpanel får nya brädor och färg:
-Varje moment dokumenteras noggrant.
Tidstypiska rallare skålar i pilsner. Bilden sitter i Rallarmuseets kafé.
Att järnvägen betydde mycket för inlandet under krigsåren, råder inga tvivel om. Då var tillverkningen av kol en av de största industrierna i kommunen. Men det var inte bara kol som fraktades via järnvägen..
-Jag kommer ihåg hur jag låg och kikade på tysktågen, som passerade Moskosel under 1940-talen.
Inlandsbanan, Moskosel.
Till Auktsjaur och Moskosel deserterade även en del tyska soldater, som gömde sig under krigsåren:
-Vi hade vidare norska och finländare här, minns Sture som på den tiden bara var en tvärhand hög.
Utan tvekan finns mycket historik bevarad i såväl museet som hos Sture Boman. Rallarmuseet är mycket väl värt ett besök. Och med lite tur, får även ni Sture som guide...
Rallarkafé i Moskosel.
Inlandsbananetrafiken pågår från mitten av juni till slutet av augusti. Påpassligt nog gör de stopp precis vid Rallarmuseet! Förutom historiska intryck kan ni också mätta era magar i kaféet med båda varma och kalla rätter/drycker.
Inlandsbanan kör sommartid totalt omkring 18000 resenärer, där 4000 passerar Moskosel.
Av dem är det cirka 1000 personer som köper paketresa:
-Mycket tack vare paketresorna har Inlandsbanan upplevt en positiv utveckling senaste åren, säger Peter Manner, Arvidsjaurs turistbyrå.