Göran och Margateta tog 5 månaders ressemester

Ville ta det "som det kom". Margareta Gullbrand och Göran Pettersson äter en enkel lunch på en restaurang vid Mekongfloden, i Laos. Detta under sin fem månader långa semesterresa i Asien.

Från Norrmalm till Colombo!
Förre fotografen Göran Pettersson och Margareta Gullbrand tog långsemester för att resa i Asien:
-Vi bokade enkel biljett utan att ha bestämt datum för hemresan, säger Göran.

Resan började i Colombo, Sri Lanka, vidare till Indien, in i Thailand och slutligen Laos. Fem månader senare är paret tillbaka till huset i Norrmalm. Rika på nya intryck.


Göran Pettersson och Margareta Gullbrand, tillbaka till lugnet i Norrmalm, efter 5 månaders äventyrsresa i Asien. Foto Kent Norberg.


Rotibagare, Galle, Sri Lanka. 

De flesta tar en vecka till Turkiet eller Grekland. Varför gav ni er ut på ett sådant äventyr?
-Det bottnar i ett intresse för människor i andra länder. Vi har rest mycket tidigare och lärt oss att resan bara har en början och inget slut. Intrycken fortsätter att komma även efter hemkomsten..

Och så bokar man bara en enkel biljett och drar iväg!?
-Nja, vi har valt ställen som vi ansett kunde vara intressanta. Sedan förberett oss genom att läsa på om länderna och orterna. Man breddar sina vyer och blir faktiskt lite klokare på kuppen, genom att se och uppleva nya saker säger Göran.


Sigiriya, Sri Lanka. Foto Göran Pettersson.

Äventyret började alltså i Colombo, Sri Lanka. Där stannade Göran och Margareta i en månad. Mitt under de stora översvämningarna:
-Vi möttes av mycket vänliga människor. Ingen lurendrejerimentalitet här inte. Utan ett väldigt lätt land att resa i, säger Margareta.


Gatubild i Indien.

Färden gick sen till Mumbai, Indien (tog 1,5 timmar att ta sig med bil 24 kilometer) och vidare in i det väldiga landets inland. Där fann de ett nytt "smultronställe"; i ett tigerreservat. För 100 år sedan fanns det över 40 000 tigrar i landet, jämfört med endast 800 i dag. Man befarar att populationen kommer att minska kraftigt närmaste åren:
-Det var fantastiskt vackert i området och intressant att se tigrarna, säger Margareta.


En annan "pärla" återfanns i södra Indien. En mindre stad, i bergen, omgiven av teplantager och naturreservat:
-Vi bode jättefint, staden var inramad av berg med slingrande branta vägar och vacker djungel. Här var det även mer begränsat av folk och lite svalare i luften.

Hur upplevde ni annars Indien?
-1,4 miljarder människor säger väl allt... Det är kryptjockt med folk, för oss som kommer från lilla byn Norrmalm mellan Arvidsjaur och Arjeplog, säger Göran och skrattar.

Göran säger vidare att det är varmt och mycket trängsel och hård mentalitet. Dessutom väldigt smutsigt. Något som gjorde att jobbigt att vistas och resa i landet. 
 
Åkte ni på magsjuka?
-Nä, inte under hela resan faktiskt. Men vi var väldigt noga med vad och var vi åt. Regeln säger ju att äta där det är mycket folk. För då är det omsättning i köket. Dessutom höll vi oss till vegetariskt käk.


Bodhgaya, Indien.

Testade ni ändå något ovanligt?
-Kobrawhiskyn var ingen höjdare, säger Göran och hurvas bara vid tanken...

Göran, du reste ju runt i Indien redan 1969, upplever du att det förändrats på något sätt sedan dess?
-Trafiken är mer hemsk. Men tiggarna är kvar, liksom stackarna som kör cykeltaxi. Medelklassen som vuxit upp i Indien är lika stor som hela USA:s befolkning, vilket är en hissnande jämförelse. Det är de som har råd att köpa bil...


Indiskor.

Dansande barn i Thailand. 

Efter 2,5 månader av resor med tåg och buss, i Indien, beslutade sig Göran och Margareta för att åka till nedre Himalaya och provinsen Sikkim. Därifrån hoppade de på flyg till norra Thailand:
-Oj, det var som att komma till Europa! Välordnat, snyggt och prydligt. Allt fungerade, säger Margareta.


Kangchenjunga är ett av Himalayas mäktigaste berg, 8586 meter över havet. Tredje högsta i världen. Gränsen mellan nordöstligaste Nepal och Indien går genom bergsmassivet. Foto Göran Pettersson.


Darjeeling ligger i Himalaya högt ovan havet.

Resan gick även över gränsen till Laos, där paret reste 30 mil med båt nedför Mekongfloden till Luang Prabang:
-Där var det mycket munkar, i sina sina karakteristiska orange kåpor, och tempel... Efter det åkte vi till Phonsavan, känd för sina mystiska stenkrukor; Plain of jars. De står överallt ute på en stor slätt. Ingen vet hur de hamnat där. Största krukan väger 6 ton! Konstigt i sammanhanget är att stenarten i krukorna inte finns i trakten, säger Göran och berättar att området är världens mest bombade.


Munkar i Laos.

Margareta summerar Laos som ett fattigt och glest befolkat land. Men att där var rent och prydligt med vänliga människor. "Lätt att resa i". Utbildningsnivån är dock låg och landet har på så vis lång väg kvar att gå än.


Mystiska stenkrukor; Plain of jars, i Phonsavan.

Målgång på resan blev Laos huvudstad; Vientiane:
-Hettan blev tuff och vädret i övrigt så dåligt, i och med att monsunregnet kom tre veckor tidigare än normalt, så vi beslutade oss för att hoppa över Vietnam och sätta punkt på vårt äventyr här. Fem månader på resande fot kändes ändå lagom, säger Göran.


Backwaters, Indien.

Om vi försöker summera resan, vad är intrycken?
-Förutom det vi redan berättat är Indien ett fantastiskt land att uppleva. Det lämnar knappast någon oberörd. Trängsel, hetta och den ständiga jakten på pengar hos turister gör det svårt att bara ta en promenad. Det låg döda råttor, hundar och skräp längs gatorna. Men kan man höja blicken ser man ett oerhört vackert folk och vackra byggnader, säger Margareta.


Göran med helig ko i Indien. Foto Margareta Gullbrand.

Göran fyller i:
-Ena stunden kände man en magisk doft av blommor och kryddor för att i nästa stund känna stanken av kloak. Indien är inte landet lagom. Utan det är antingen fantastiskt eller åt helvete. Vi kommer aldrig att återvänd dit. Men det har varit fantastiskt att uppleva det tillsammans.


Ghats vid Ganges Varanasi, Indien.

Hur har det varit att resa tillsammans två personer, så lång tid?
-Det har varit jättebra! Man behöver någon att bearbeta intrycken med efter hemkomst, säger Göran.


Indisk elektriker.

Hur har ni bott?
-Vi har bott i allt från hyddor, skitiga uthyrningsrum till flotta hotellrum och hemma hos familjer.


Bärare, nedre Himalaya.

Träffade ni någon Pitebo? De brukar ju finnas överallt har jag hört?
-Ha, ha, nej inte det. Men väl "Gitarr-Olle och Teodor, backpackers från södra Sverige som likt oss reste runt i Indien.


Fiskebåt i Kollam, Indien.

Ni sa inledningsvis att "En resa har inget slut..". Finns redan några nya resplaner på gång?
-Nja, kanske det. Vi träffade ett par från Brasilien som bjudit hem oss på kaffe. Så förmodligen går nästa resa dit.


"Maggan" nerkletad med färg i samband med "Holi", en indisk fest för att fira in våren. "Alla får färg på sig. Till och med katterna och hundarna".


Kryddor i Indien.


Nätfiskare, Indien.


Nä, det är inte Göran Pettersson, i Norrmalm, utan en Sadhu, en helig man i Indien. Den som blir sadhu avsäger sig alla världsliga anspråk, för att leva ett liv i så hög grad av andlighet som möjligt. Dock utan att isolera sig från omvärlden. En sadhu lever på allmosor från troende och på vad naturen har att ge. (Källa: wikipedia)

 
Göran och "Maggans" restips:
- Spara och prioritera inför din resa
- Var noga med vad du äter
- Se rummet innan du hyr det. (Blod på hotellväggen? Då finns förmodligen löss där)
- Odla bra kontakter