Snart ny jaktsäsong: Didrik - skogens man

Didrik Skarin och vorstehn Zazoo efter en lycka jaktvecka: Norrveckan 2008.  

Hur länge har du jagat Didrik Skarin?
-Sedan barnsben. Det började med råttfälla...

Didrik jaktliga bana fortsatte med mink-, mård- och rävfällor. 1978, som 27-åring, skaffade han sin första vorstehtik och har med sina hundar sedan dess erhållit fyra champions:
-Jakt med fällor har lärt mig mycket om djurens beteenden. På den vägen är det..

Jakt i alla former har lockat och naturligtvis även testats:
-Exempelvis att locka in räv är häftigt. Men det är även häftigt att stå på ett gryt och höra fullt drev där inne, under fötterna:
-Det är som att stå på en het platta! 

Trots allt är det fortfarande fågeljakten med vorsteh som är nummer ett, för Dick (Som vi kallar honom i folkmun. Reds anm.)

 
All locka på räv också en är en jaktform som lockar Didrik Skarin.

Förutom själva jakten lägger Dick ner en hel del tid på att hjälpa andra med sina hundar. Till det har Dick rapphöns. Han är även instruktör för rävfotsnara, jägarexamensexaminator, jaktprovs- och viltspårsdomare samt handledare inom SBK.

-Mitt liv har präglats och präglas än av jakt. Bor mer eller mindre i skog- och mark året runt.

Snart är det premiär för fågeljakt, 25 augusti. Hur tycker du att det ser ut med tillgången?
-Kläckning och kullar har det blivit. Dock inte något kronår. Dessutom är tillgången väldigt lokal.

Vad kan det bero på?
-Viltet har gått fram betydligt bättre där det bedrivits viltvård efter predatorer. Skogsfågel- och harungar har många fiender: Mård, rovfåglar, korp, kråkor, rävar.. Inom en mils radie i Arvidsjaur, vet vi att det skjutits 60 rävar i vinter.


Didriks jaktkompisar Roger Renberg och Magnus Forslund, i färd med att bygga en konstgjord rävlya. Foto Didrik Skarin. "Vi har jagat ihop i många många år och tänker lika".

Men det är inte enbart predatorerna som påverkar tillgången. Enligt Dick är "Tiden ur led":
-Våren kommer tidigare och mer oregelbundet numer. Förr kunde jag se tjäderspel på skaren 15 maj. Nu går man obehindrat i skog och mark vid den tiden. Oregelbundna vårar med mer regn kan skapa problem för kycklingarna vid kläckningen. Det kan vi inte styra. Därför är det ju bra om vi kan hjälpa till med att hålla efter predatorerna i alla fall...

En ny oönskad predator är mårdhunden, som vandrat över gränsen från Finland:
-Vi vet att den finns i vår kommun och att den förökar sig snabbt.

Mårdhunden är en ypperlig simmare och har hunnit med att utrota två arter av vadare i Finland:
-Den ska ovillkorligen dödas! Sverige har skrivit på ett avtal med EU om att förhindra okända arter i vår fauna.


"Mårdhunden ska ovillkorligen dödas".
I Finland har den extremt duktiga simmaren
redan utrotat två arter av vadare.

Enligt min mening ser skralt ut. Där jag passerar ofta och normalt brukar se fåglar vid vägkanterna, som äter grus, har jag inte sett en fågel i vår/sommar:
-Jag lägger inte så stor vikt vid sådant. Utan går ut i skogen och bildar mig en uppfattning där. Har dock kontakter som sett föryngring och även sett en del själv. Men som sagt; det kan vara stora lokala skillnader.

Vad är god tillgång av fågel för dig?
-När jag ser eller hör fågel var tjugonde minut. Då är det god tillgång.

Kan du dra dig till minnes bästa fågelåret du upplevt, hittills?
-Det måste ha varit 1982. Jag var tvungen att binda fast hunden när det var fikadags, för den fann fågel hela tiden...


"Ibland händer det... Storoxen kommer rakt på passet".

Du som vistas mycket i skogen, har du träffat på björn någon gång?
-Jo, några gånger. Det brukar gå lugnt tillväga. Kopplar hunden, drar oss försiktigt tillbaka och pratar så den vet var den har oss.

Däremot minns Dick första björnmötet med obehag. Han såg den äta blåbär och innan han visste ordet av var djuret försvunnet, någonstans i närheten:
-Hunden spårade upp den och ställde den. Det var inte roligt. Normalt skäller ju inte en vorsteh. Men det gjorde den då.

Vad gjorde du då, vad hände?
-Jag insåg hastigt björnens styrka när den råmade och slog av en gran, tjock som smalbenet. Som vore det en tändsticka. Tänkte då att en fjuttig skeetbössa är inte mycket att komma med i detta läget. Så jag lämnade arenan, "400 meter hinder", på rekordfart. Så fort har jag aldrig sprungit förr. Efter en stund kom även hunden. Som tur var inte björnen med. Det var en obehaglig upplevelse.


Didrik gillar även att fotografera, när han vistas i naturen.
Här tre exempel från en kanottur: simmande bäver, orkideén,
Jungfru Marias nycklar samt en ståtlig älg.

Vad anser du förövrigt om åteljakt på björn - en debatt som återigen blossat upp i tidningarnas spalter?
-Man bör kunna ansöka om åtelplats på sitt älgskötselområde, där det är ett visst avstånd från bebyggelse.

Dick anser att vi inte är några björnjägare eller kan jaktformen, än. Dessutom säger han att det är ont om riktiga björnhundar i vår kommun. Och även i länet:
-Då menar jag hundar som enbart bryr sig om björn. Men vi är på god väg och viljan finns.


Utrycksfull bild om hur Didrik känner för naturen, jakt och fiske: Nämligen ett enda stort leende! Foto Didrik Skarin. 


Slutligen vill Dick slå ett slag för Arvidsjaur, som en unik plats med så pass bra viltstam att jägareföreningar från hela landet lockas att lägga sina jaktprov här:
-I höst kommer omkring 270 hundar att gå prov i Arvidsjaur. Det genererar mycket pengar till kommunen.