Invasiva arter

Så hotas inhemska arter

Invasiva arter kan påverka naturen och oss människor på olika negativa sätt:

• En invasiv art, växt eller djur, kan till exempel vara bärare av en sjukdom som smittar. Då kan den inhemska arten helt slås ut eller försvagas, som fallet med kräftpesten och signalkräftan (som kan vara bärare av denna sjukdom). 
  
  
• Det kan också bli problem om en invasiv art korsbefruktas med en invasiv. Ett exempel är fältharen som parar sig med vår inhemska skogshare. Skogsharens är väl anpassad till sin normala livsmiljö, men med ”fel” uppblandade gener finns risken att denna inhemska hare inte över tid kommer att klara sig i konkurrensen med fätharen. 
  
  
• Det finns också växter som sprider sig mycket fort, som jättebjörnlokan med sin brännande sav, eller lupiner som är svåra att få bort när de väl etablerat sig och som tränger undan andra växter. Ytterligare ett exempel är vresrosen som kan ta över vegetationen längs stränder.
  
  
• Andra invasiva arter äter allt i sin väg, som den spanska skogssnigeln som härjar i trädgårdslanden eller tallvedsnematoden som kan orsaka stora skador för skogsbruket.

Invasiva främmande arter i Norrbotten

I Norrbotten finns det i dagsläget sju arter av de 66 listade EU-arterna. Enligt lagstiftningen ska dessa arter utrotas i norr.

Växter: jättebalsamin, jätteloka, tromsöloka samt smal vattenpest.

Däggdjur: bisam, mårdhund och kinesisk ullhandskrabba.

Förutom dessa EU-arter finns det ett antal andra arter som Sverige också måste försöka utrota eller bekämpa. Några välkända och vanliga invasiva främmande arter som finns i länet, och som inte är med på EU-listan, är blomsterlupin, vresrot, parkslide, mink och spansk skogssnigel (mördarsnigel).

Fastighetsägarens ansvar

Den som äger en fastighet har ett eget ansvar att vidta åtgärder om det finns EU-listade invasiva främmande arter vid den egna fastigheten. Landlevande ryggradsdjur och vattensköldpaddor är undantagna. Ansvaret gäller för alla som äger fastigheter, det vill säga

• privatpersoner
• kommunala och statliga fastighetsägare
• bolag som äger fastigheter.

Så hindrar du spridningen

• Om det är en mindre mängd växtavfall från invasiva främmande växtarter läggs det förslagsvis i dubbla påsar som försluts och sedan läggs i det egna sopkärlet. När sopkärlet töms transporteras växtavfallet direkt till förbränning och någon risk för spridning av frön eller växtdelar finns inte. 
  
  
• Lite större mängder av växtavfall från invasiva främmande arter förpackas och lämnas på återvinningscentralen (ÅVC). Observera att växtavfallet inte ska läggas i kompostfraktionen pga. spridningsrisken utan ska läggas bland det brännbara avfallet. Fråga personalen på ÅVC om du är osäker.
  
  
• Det är under transporten och under hanteringen av växterna som risken för spridning av invasiva främmande arter är stor. Var noggrann och säkra att varken frön eller växtdelar kan komma ut i naturen under transporten. Slutna kärl eller säckar är lämpligast.

Rapportera fynd av invasiva främmande arter

För att rapporter fynd av EU-listade arter: blomsterlupin, parkslide, sjögull och vresros: Artfakta

För att rapportera vattenlevande arter: Rappen