I den insomnade lilla byn Ravenjaur, några mil utanför Arvidsjaur, finns denna stenmur som vittnar om ett otroligt slit. Foto Kent Norberg.

Inristningar och ovanligt hög stenmur i Ravenjaur

2017-08-14 16:10

I lilla byn Ravenjaur finns en gammal stenmur. Inget konstigt med det egentligen:
-Det underliga är varför man en gång släpade tuseltals stenbumlingar och byggde en sådan hög och bred mur? säger Ivan Eriksson.

Att jordbrukare fick bryta sten för hand med hacka, spade och järnspett var inte ovanligt förr i tiden. Det krävdes ofta för att kunna plöja jorden och sedan sätta potatis och andra grödor. Men vanligast var att man då staplade stenarna närmast vid tomtgränsen. Mot en gata eller skogskant:
-Inte som här, ganska så långt ifrån huset och tomten. Det förbryllar mig, säger Ivan och klättrar upp på muren som uppskattningsvis är tre meter som högst samt en och en halv meter bred, i snitt.

-Det måste ha varit ett otroligt slit med att bända upp alla stenar och sedan frakta dem ända hit. För att sedan dessutom hitta stenar som passar på varandra och stapla dem till en lång mur. Inget man gör på en kafferast...

-Men vad var meningen med att göra en mur här i skogen? Självklart ville man bli av med sten från åkermarken. Men ändå, varför så bred och hög!? mumlar Ivan återigen för sig själv. 

Sedan pekar han på en ensam sten ett stenkast längre bort...
-Titta här! Det ser ut som en hällristning. Jag har hört att det var någon i byn, gammalt tillbaka, som gillade att rista i sten. Här är beviset!

Birger Lundberg, Akkavare, är en släkting till anfadern och ägaren av torpet vid stenmuren:
-En bror åt min farfarsfar kallades "Ravan-Janne" och han flyttade till torpet i Ravenjaur cirka 1880. 


Gammal arkivbild från kommunens fotoarkiv. Från vänster bröderna Oskar Lundberg och Karl Lundberg. Till höger Johan Lindström, Granberget. Brödernas far var Johan, Ravan-Janne, Edvard Lundberg, 1855-1918, Akkavare, och Ravan-Mor, Maria. De bosatte sig i Ravenjaur.

Birger berättar vidare att "Raven-Jannes" pappa fick tolv barn och Raven-Jannes tre söner bosatte sig i alla i byn, i var sitt hus:
-De hette Karl Kristoffer, det är det huset som står närmast stenmuren, Oskar Ferdinand och Johan Lundberg.

I byn finns totalt tre hus.

Lite historik: Ravenjaursjön sänktes och vid stranden anlades en myrodling som bestod av särskilt bördig myrjord. Ravan-Janne fick medalj för sin odlingflit. Efterhand blev det tre gårdar i byn och sönerna Johan, Oskar och Karl fortsatte sin faders verk. Johan Lindströms dotter var Agda Selberg-Lundberg, f. 1922.

Slutord: Man kan säga vad man vill, de gamla husen må förfalla. Men stenmuren den kommer att finnas kvar i många många år framöver. Som ett monument av hårt arbete från en svunnen tid. 

 
En bit från det gamla torpet, i skogen, har tidigare ägare bemödigat sig med att bygga en stenmur. (Torpet skymtar i bakgrunden på den högra bilden.)

Ett stenkast från stenmuren ligger den här stenen med inristningar, som enligt källor ska vara utförda av någon boende i byn.

Ivan klättrar upp på den cirka tre meter höga stenmuren. "Vilket otroligt slit det måste ha varit att bända upp alla stenar, släpa dem hit och bygga upp den här muren" säger han.


Skriv ut: